2022.11.07
Vad har egentligen varit mest utmanande med att bygga Nordens högsta kontorshus utan att egentligen ha någon som helst yta att arbeta på, och med Göteborgs största brandstation som granne där utryckningarna absolut inte får förhindras? Vad har varit roligast och vad är David mest stolt över med det här projektet? Det här och många andra frågor får du svar på i den här intervjun.
Grattis David, vilken milstolpe! Toppen är nådd och Citygate är nu 144 meter högt och högst i Norden när det kommer till kontorshus.
Nu är vi såklart nyfikna på att höra om allt som hänt på vägen från första spadtaget till toppen.
Oj vad svårt, finns så många. Måste jag välja ett tillfälle så är det första milstolpen när vi lyckades få ihop ekonomin för att få godkänt att starta upp projektet. Det var ett stort och viktigt steg och här hade vi en del att jobba på då det första förslaget hamnade på några miljoner mer än vad Skanska Fastigheter hade tänkt från början. Att sedan tillsammans nå en rimlig nivå där alla var nöjda var en skön känsla. På andra och tredjeplats kommer självklart när vi nådde toppen och när vi fick tätt hus. Att kunna ha taklagsfest, eller taklagslunch som i det här fallet, är alltid stort och inbringar en skön känsla av att projektet rullar på som det ska.
Det här var enklare att svara på. Det är definitivt stämningen i det här teamet vi har, både externt och internt, samarbetet och andan att arbeta tillsammans mot samma mål. Teamet består av väldigt många duktiga medarbetare som sliter hårt, men som gör det med ett leende på läpparna. Jag är otroligt stolt över att vi har fått ihop ett så starkt och fint team. Dessutom är jag självklart även väldigt stolt över huset och projektet och det är otroligt häftigt att få vara en del av denna historiska resa.
Största utmaningen är definitivt platsen i sig, att det är så logistiskt svårt. Vi har endast 7 meter runt huset att vara på och dessutom har vi Göteborgs största brandstation alldeles intill som ska kunna rycka ut när som helst på dygnet. Om jag får säga det själv så har vi löst detta på ett väldigt bra sätt och efter samtal med räddningstjänsten fick vi till oss att vi aldrig på något sätt stört, förhindrat eller försvårat deras arbete. Det känns såklart väldigt skönt.
Lätt att blanda ihop åren här, men det måste vara 2017 som jag kom in i projektet. Det blev ju förskjutet ett år på grund av en överklagan men så snart det var grönt tecken därifrån körde vi i gång och första spadtaget togs våren 2019. Det grundläggande arbetet påbörjade Skanska Fastigheter redan 2014 när de var i kontakt med kommunen om att köpa marken. Då låg det en bensinmack där vårt hus ligger i dag, det är lätt att glömma när man ser det här höga huset i dag.
Jag ser fram emot att få börja färdigställa våningarna. Det är en speciell känsla att se när det börjar bli klart, särskilt när man arbetat med ett projekt under så lång tid. Vi har nästan 3 våningar i stort sett klara nu och det känns såklart väldigt kul.
Det som är och har varit roligast är att det är ett unikt projekt i sig, dels storleken men det är ju inte heller så många som får chansen att göra ett så stort hus och att veta vad det innebär. Jag har lärt mig så otroligt mycket av det här och i vissa fall har jag även haft möjligheten att ta hjälp av kollegor från andra länder som tex UK. Den möjligheten har man kanske inte så ofta annars. Det känns lite som en once in a lifetime-möjlighet att få vara med om något sådant här stort.
Det finns många. Oftast är det ju tyvärr de jobbiga perioderna som man minns, men som man ändå kan skratta åt efteråt. Det som varit allra jobbigast hittills måste nog ändå vara förra julen när vi upptäckte ett stort fel med ingjutningen vilket innebar att vi fick jobba dygnet runt under hela jul och nyår. Det löste sig bra till slut, men det är en sådan där händelse man aldrig kommer glömma. Det var väldigt jobbigt när det pågick, men det var en otroligt skön känsla när det var löst.
Sen var det självklart en häftig känsla när vi nådde toppen för några veckor sedan. En stor milstolpe och man kunde liksom andas ut på ett skönt sätt. Det kändes större att stommen var i topp än fasaden, även om båda händelserna självklart är stora.
Ja, men nu är det mycket fokus på insidan framöver. Vi har fortfarande några saker kvar på utsidan och toppen, som till exempel sedumtaket som ju är lite svårt att slutföra nu när vädret är som det är. Vi har även folk som kommer och ska sätta en stålbalk på toppen så att repklättrarna ska kunna putsa fönster och fasad framåt. Mycket fokus ligger även på att få in material så att vi kan plocka ner bygghissen och täta igen fasaden helt och hållet så att vi kan plocka ner kranarna. Parallellt med detta sker det förstås hur mycket arbete som helst på insidan. Det är ungefär 200 personer som jobbar på projektet just nu, som gör cirka 8000 arbetstimmar i veckan, förutom tjänstemän, så det finns att göra. Det är ju som ett mindre byggprojekt i sig med alla de timmarna. Om vi ska prata omsättning så omsätter vi just nu mellan 50 och 70 miljoner i månader, vilket är rätt mycket.
TC1 som är störst (söder) går ner vid jul och nyår om vädret tillåter. Det får inte blåsa för mycket. Om det är bra väderförutsättningar tar det cirka 4–5 dagar att plocka ner en kran. Den sista kranen som vi kallar TC2 plockas troligtvis ner i mars. Den behövs för att bland annat sätta igen fasaden ordentligt och för att plocka ner bygghissen.
Det kommer att vara repklättrare som putsar fönsterna och fasaden (som också består av glas). Om man tittar noga kan man se att det finns som en liten gloria med skenor på huset där repklättrarna kommer att hänga och hålla sikten ren och fin.
Det går jättebra. Vi håller på att färdigställa allt in mot atriet som vi säger, väggar och sådant och vi har även börjat montera glas så jag skulle säga att det går väldigt bra. Runt årsskiftet plockar vi ner ställningarna och kommer då även att börja sätta träpaneler och natursten på väggarna. Allt rullar på enligt plan helt enkelt.
När det kommer till de röda dagarna är det inte så många som kommer vara på plats, men övriga dagar rullar det på som vanligt.
Jag har faktiskt aldrig haft något nyårslöfte, och tänker inte ha det i år heller ;). Jag har aldrig känt att jag behöver ha något sådant.
Det här projektet är ju som sagt unikt i sig, men att rodda ett sådant här stort projekt mitt i en global pandemi är verkligen unikt på riktigt. Självklart har vi hela tiden haft det här med oss i vårt arbete, men det har faktiskt inte påverkat vårt arbete särskilt mycket. Vi har löst det genom att ha separata måltidstider, använda oss av snabbtester osv. På det stora hela har det fungerat bra med tanke på hur många som varit här. De allra flesta har dessutom jobbat på plats. Vissa möten har vi fått undvika och visst har vi märkt av mer VAB med förkylda barn och så, men i det stora hela har det alltså rullat på förvånansvärt bra.
Jag kan bjuda på lite ”fun fact” också kanske. När det blåser riktigt mycket så rör sig toppen 12 cm fram och tillbaka. Det är dock inget man märker av särskilt mycket då toppen är konstruerad så att den är tung och rörelserna går därför väldigt långsamt.
Tack snälla David för att du tog dig tid att svara på frågorna och för allt du och ditt team gör. Vi ser fram emot att kunna fylla huset med härliga hyresgäster nästa år.